$3 Hawaii-skjorta, Lloyd från Alaska och en moppepojke

Aloha!

Dagen började med simning. Det börjar bli fullt med folk på simbanan nu, vilket är en stor skillnad jämfört med när jag kom hit för snart en vecka sedan. Simmade hela banan och jag kan säga att den känns rätt lång. Det var rätt stora dyningar på vägen ut, tur att bojarna är stora för de försvinner lätt i vågorna. Macca hängde med Bart Aernouts på piren när jag kom upp.

Efter simningen tog jag ett lätt löppass längs Ali’i Dr bort till Magic Sands och tillbaka. Eller lätt och lätt, trots att klockan var 9 på morgonen ligger pulsen rätt högt i värmen. Försökte hålla igen och bara få in flytet och känslan i löpningen. Skönt att vara färdigtränad 9.30 på morgonen.

Har man ingen bil får man åka moppe! Sagt och gjort – ner till Scooter Brothers och plockade ut en vespa. Fick skriva på kontraktet på 10 olika ställen bara för att kunna hyra moppen, typiskt Amerika. Friskrivningar från allt.

På Hawaii är det olagligt att köra utan solglasögon, men hjälm behöver man inte ha. Sweet tänkte jag först! Sedan kom jag på att alla kör sin Toyota Tundra V8 pick-up truck som om det vore ett slagskepp. Jag bad om en hjälm och fick en Bell cykelhjälm. Varken snyggt eller säkert. What to do.

Det var otroligt skönt att få komma ut på vägarna och känna fartvinden utan att behöva kriga för den. Åkte söderut mot Captain Cook (lavafälten ser jag nog av från cykeln) och hittade 1) Hawaii-skjorta för $3 på Treasure Island 2) En lika god Acai Bowl som på Basik på Up-Country Bakery & Café 3) Painted Church. 1 och 2 var kanon. Painted Church överreklamerad.

Skönt att lämna Kona ett tag – det börjar bubbla av övertända triathleter så det räcker och blir över. Ser fram emot att välkomna Fredrik som anländer i morgon (lördag) och Pär som kommer på söndag. Snart är SPIF-teamet fulltaligt och vi flyttar in i EST:s condo.

Fick en Twitter-fråga: antalet träningstimmar fram till dags dato; för min del rör det sig om knappt 700 timmar sedan 31 oktober förra året. Antalet träningstimmar har dock mindre betydelse, jag tror att återhämtning och kvalitet är betydligt viktigare. Sedan är det alltid en utmaning att få till såväl kvantitet, kvalitet som återhämtning.

Dagens betraktelse: skulle slänga soporna i morse och frågade en kille om jag kan källsortera metall, plast, papper, glas och övrigt? Fick svaret: ”No, no, it’s ok! Just throw everything in the dumpster.” Kändes fruktansvärt. Jag kan inte begripa varför de inte källsorterar. En uppmaning till Obama eller Romney. Ta hand om ert avfall. Och gör hjälm obligatoriskt även på moppe.

Mahalo,

Olle

Annonser

Queen K

Även om det är trevligt kan man ju inte bara sippa Kona kaffe och ligga på stranden. Lite träning blir det också. Idag cykel och löpning. Stack ut på ett 2h lättare cykelpass vid 8-tiden i morse. Bra att komma ut på Queen K vid samma tid som på tävlingsdagen. Queen K – liksom Ali’i Drive är för de flesta som pysslar med triathlon något av helig mark. Det är en ganska speciell känsla att cykla på Queen K. En motorväg dragen längs med kusten, genom de kolsvarta lavafälten. Böljande. Slakmotor och nedför om vartannat. Sol. Sol. Sol. Plötsligt från ingenstans – en osynlig smocka – kommer de beryktade ”crosswinds”. Kastvindarna från havet. Ner i bågen och håll trycket på pedalerna. Passerar Hawaiian Veterans Cemetary och fortsätter bort till avtagsvägen ner mot Waikoloa, vilket tog 1 timme. Vände och stack hem igen.

Queen K – revisited

Fick bli en resorb och lite vila innan det var dags för löppasset. Planen var 3×10’ @ IM-racepace. Efter 40’ på Queen K insåg jag mitt stora misstag. Hade inte tagit med mig mer än ynka 4 dl sportdryck och en gel. Jag svettades något kopiöst och vände tillbaka strax före vägen ner mot Energy Lab. En sista fartökning kvar, men då ser jag den. En hägring. Från ingenstans dyker en Subway restaurang upp mitt i lavaöknen. Smiter in och fyller på med iskallt vatten, vilket jag klarar mig hem på. Var ute cirka 1 timme och 20 min och fick sörpla resorb resten av dagen… Dagens påminnelse. Drick vatten för tusan – hela tiden. Ett löppass på Kona är inte riktigt detsamma som en tur i Hellas i septemberkylan…

Kommer tillbaka till Kona Inn och vill bara ha vatten. Märker då att jag har lyckats låsa mig ute. Får hjälp och kommer in. Duschar och ska gå ner på stan. Då har killen börjat måla golvet precis utanför min dörr, vilket jag förstås kliver rätt i. Nåja, till slut dags för dagens nyckelpass – återhämtning med en Banyan Bowl på Basik Acai. Väl värt dagens möda.

Mahalo.