Ingen väg tillbaka – bara framåt som gäller

Nu är hojarna incheckade, alla prylar upphängda och startnummer prydligt tatuerat på armarna.. men vad! dom har ju skrivit mina siffror baklänges. Eller det blir ju så när man fotar i spegeln :-). 2220 tävlingens sista nummer men det betyder inte att jag tänker komma sist…

IMG_0972

Bra genomgång av personalen under incheckningen, genomgång av alla vägar in från simningen, ut med cykeln, in med cykeln, ut på löpning för att till sist, förhoppningsvis nöjd bränna in under portalerna som bekräftar ”you are an Ironman”.

IMG_0957 IMG_0958

Gäller bara att ta rätt väg inne i tältet, annars blir det liv i luckan 🙂

IMG_0969

Jaha, inte så mycket att blogga om nu, klockan är halv nio och nu återstår bara en dubbel portion havregrynsgröt sen bingen. Men jag kan inte låta bli, måste bara berätta om ett tält på området där man säljer kosttillskott, proteiner etc. Personal i montern består av två tjejer med vita läkarrockar och en tjej som har silikonilägg för att få en större rumpa. Undrar hur det lät på det planeringsmöte de hade innan tävlingen:

”om vi sätter på läkarrockar på två av tjejerna så kommer alla att tycka att våra produkter känns sjukt seriösa” och ”vi använder Silvia i ett par tajts med ilägg och pumps för att locka in kunderna i montern”

-Only in Brazil – Vilken vinnare!!

IMG_0960

Sov gott, vi hörs i morgon med en race report..

Tjing

Annonser

Touchdown Keahole Airport…

Efter en lång resa på nästan exakt 24h så landade jag igår, lördag kväll i Kailua-Kona, på Big Island. Flög BA via London och Los Angeles. Resan gick förvånansvärt bra; allt bagage kom fram och det var varken stressigt eller lång väntan i London eller LA. Något av det bästa var att det bara kostade 430 kr för cykelväskan – hela vägen. Det är billigare än en enkelresa med SAS till Mallorca…

Ska man till Kona så här års ser man förstås andra triathleter på planet, t.ex. Ronnie Schildknecht som bl.a. har vunnit IM Switzerland 6 gånger och varit 4:a på Kona som bäst. Givetvis hade vi identiska cykelväskor, men nej, jag försökte inte låtsas ta fel väska. Vem vill ha en BMC TM01 när man kan köra på världens snabbaste tempocykel: P3:an!

Blev hämtad av en skön lirare: Ken Glah som driver EnduranceSportsTravel. Han är flerfaldig IM-vinnare och har bl.a. placerat sig topp 10 i Kona 10 gånger, en tävling som han för övrigt har kört 28 gånger… Man kan säga att han vet det mesta som är värt att veta om Kona och Hawaii. Nästa vecka kommer Pär, Fredrik och jag att bo tillsammans i en condo som Ken har fixat. Han står även för mat, mekaniker, vätskelangning på träningspass, all transport m.m. Ja, ni förstår. Vi slipper tänka på det mesta utom att träna och tävla.

Checkade in på Kona Islander Inn där jag bor första veckan. Perfekt boende i bra läge på Kuakini Hwy. Cyklingen börjar på Kuakini, så när jag cyklar ut är jag direkt på tävlingsbanan. Smidigt. Har pool och bananträd alldeles utanför min lanai (altan). Dessutom är det 100 m till Lava Java, Huggos on the Beach och massa mysiga restauranger och caféer i denna sömniga och avslappnade stad.

OK – vad gör jag sen? Rätt gissat. Går till Sack N Save och storhandlar mat. Blev lite väl överväldigad av utbudet (USA…) och blev premium-medlem redan första dagen. På amerikanska malls har kassörskan en assistent som packar allt. Dock inte i stora rejäla matkassar som i Sverige. Nej, nej. I stället slutade det med 11 små plastpåsar. En ananas i en påse osv. Alla höll dock hela vägen hem, otroligt.

Vaknade 03.50 efter 4h sömn. Jet-lag… Morgonsimningen vid piren var en påminnelse om varför jag älskar Hawaii. 26 grader i det klarblå vattnet och fantastiska korallrev och fiskar. Missade delfinerna, men Ken (som jag träffade senare på dagen) hade simmat med dem i flera minuter på morgonen. Blev så till mig att jag simmade hela simbanan. Hela simbanan är utmärkt med bojar och ett flertal kanotister som både hejar och finns till hjälp. Dock vet jag inte om de skulle hjälpa särskilt mycket om det kommer hajar, de skulle väl paddla för allt vad tygen håller…

Hem till frukost och sedan mekade jag ihop cykeln. Stack ut på banan och körde lugnt 1,5h. Passade på att åka förbi Bike Works på vägen hem, vill ju gärna träna på Ironman Perform som kommer att serveras längs med banan. 30 min crosslöp på det kändes helt ok första dagen. Skönt att vara på plats. Nu handlar det bara om att komma in i rytmen. Formen är vad den är. Hur som helst: ironman är 78% fysik och 152% pannben.

Just det, glömde nästan bort det. Mitt ”kök” har ingen spis och jag älskar ägg. Hmm… det finns en mikro… jag är en händig kille…äh jag kör ägget 5 min på full effekt i en kopp med vatten. Kan säga att det går inte att koka ägg på det sättet. Däremot blir det finfin äggröra. Poff sa det. Proppen gick i hela condon. Mikron är numera förbrukad (säg inte det till Scott som jag hyr av…). I morgon får jag en ny.

Mahalo!

Genrep

Helgen 2 veckor före start. Då brukar jag köra ett genrep inför tävlingen. Ett bra tillfälle att känna på formen och köra det sista långpasset på cykeln.  En långsimning i tävlingsfart och så ett brickpass bestående av 4h cykling nära tävlingsfart följt av en halvtimme löpning i minst tävlingsfart. Tog en vilodag på fredagen och så begav jag mig till Sollentuna simhall på lördags eftermiddagen. Körde 4×800+650=3850m på 1.06.17. Helt OK för att vara mig. Ungefär i samma simform som jag var före Kalmar. På söndag morgon gav jag mig ut på cykeln. Lite kyligt och blött på vägbanan, inte utan att man längtar lite till Hawaiisolen. Kände direkt att det inte var någon riktig sprutt i benen. Före Kalmar snittade jag samma runda på 34,5 km/h, nu hamnade jag på 33,5 km/h. En dålig dag eller en nedåtgående formtrend? Till sist en halvtimmes löpning. Har ända sedan Kalmar besvärats av en ömmande hälsena. Har knappt sprungit något de senaste tre veckorna så jag var orolig både för hur det skulle kännas i hälsenan och hur löpformen skulle kännas. Hur gick det då? Ja löpformen kändes bra 4.18 i snittfart utan att förta mig, men hälsenan känns inte riktigt bra. Gjorde lite ont i början av löpningen men mest efteråt. Summerat blev det ett genrep som gav mer frågor än svar. Pallar hälsenan en mara? Hur är det egentligen med cykelformen? Om 2 veckor så vet vi.