Ekologisk leverpastej

Jag sitter här i baksätet på Jockes bil, på väg mot min första Ironman, och saker hade kunnat vara bättre. Genom ett simpelt misstag kan jag ha satt rejäla käppar i hjulet för mig själv. Efter en höst och vinter med förkylningar som avlöste varandra, bristande ork och mycket lite träning visade ett läkarbesök i våras att jag hade järnbrist. Ytterligare kollar och funderingar antydde att det rörde sig om glutenallergi. Sagt och gjort, jag skar bort allt gluten ur kosten och mycket riktigt började kraften återvända. Men det började bli sent! I mitten på april hade jag knappt sprungit (bilden är från ett av vårens få långpass) eller simmat på sju månader och nu var det en dryg månad till Stockholm Marathon och, vad värre var, fyra månader till Kalmar.

spranghem

Sen dess har det varit upp och ner. Träningen har fått inriktas på att få grunderna på plats igen. Efter att ha fått bryta maran i juni kom så en ljusglimt i slutet av juli: en 14:e-placering (av 45 lag) i Amfibiemannens mixklass tillsammans med Edith Blomqvist. Det började kännas möjligt att komma runt banan den 17 augusti. Men så var det detta med leverpastejen. För en vecka sen återkom alla glutenallergins tecken: illamående, trötthet och en mage i uppror. Utan att ha kollat ordentligt hade jag köpt fel leverpastej, lagad med vetemjöl, och glatt ätit den till frukost under några dagar. Tajmingen kunde inte ha varit sämre och det är långt ifrån säkert att kroppen hämtar sig i tid.

Som läget är har mitt fokus reducerats till att fullfölja, lära och kanske också njuta. Förutsättningarna är vad de är, men jag känner mig ändå helt lugn. Det kommer att gå långsamt, men tyck inte synd om mig! Jag har allt att vinna på lördag.

Oj, Kalmar 24km! Vi ses.

/Jonas

Annonser