Dagens bildskörd… från simning till Parade of Nations

Mera foton…

Ett rum med utsikt

Aloha!

Nu är det söndag eftermiddag och Fredrik och ego smuttar på var sin java på vår balkong – overlooking the Pacific Ocean – på Kona Ali’i. Top floor? Oh yes. Tror knappast att vi måste förtydliga att ingen av oss längtar hem till septemberkylan just för tillfället J Allt cred till Thomas Ahlerup på SPIF som har styrt upp detta. Thomas – You Are The Man! Men mer om detta senare, men först en kort recap av gårdagen.

Jag stack ut på ett cykelpass med Jonas och Magnus. Vi möttes upp vid piren och körde några fartökningar ute på Queen K. Det kom faktiskt några droppar regn. Riktigt kul att köra ett pass tillsammans med grabbarna. De har verkligen gjort bra ifrån sig på tävlingarna i år och jag tror att de både kommer att lyckas riktigt bra här på Kona.

Eftermiddagen tillbringades poolside för att bättra på solbrännan något. Träffade Calle, Alex, Jojje, Peter och Hasse för middag på Outback på kvällen. Givande att få lära känna övriga svenskar som är här och tävlar och äta en bra 6 oz sirloin steak. Fredrik anlände vid 21-tiden och vi gick ut för att äta en burgare på Huggo’s on the Rocks. Undertecknad lyckades dock avstå från en cheesepuck denna gång.

Efter en natt tillsammans i vår Queen-size dubbelsäng var både jag och Fredrik sugna på ett dopp i havet. Vi slöt upp med Calle, Jojje och Alex vid piren och innan vi hoppade i ville mina tyska polare Andy och Michi Raelert ha et foto tillsammans med mig och det bjöd jag självklart på. Bäst på simningen var för övrigt besöket på kaffeflotten. En java i en solstol mitt ute i havet kändes helt rätt. Vi blev erbjudna att hyra jet-skis men valde ändå att simma tillbaka. Förstår inte varför ingen har kläckt den lysande idén i Sverige. Kanske något för Erika Rosenbaum till nästa års Swimrun?

Dagens citat: ”In the summer, when the hands of a clock point to seven, it is a nice time to get up, but in winter the same time is of no value whatever. How much better is the sun!

– Tortilla Flat av John Steinbeck (why clocks and watches were not used by the paisanos of Tortilla Flat)

$3 Hawaii-skjorta, Lloyd från Alaska och en moppepojke

Aloha!

Dagen började med simning. Det börjar bli fullt med folk på simbanan nu, vilket är en stor skillnad jämfört med när jag kom hit för snart en vecka sedan. Simmade hela banan och jag kan säga att den känns rätt lång. Det var rätt stora dyningar på vägen ut, tur att bojarna är stora för de försvinner lätt i vågorna. Macca hängde med Bart Aernouts på piren när jag kom upp.

Efter simningen tog jag ett lätt löppass längs Ali’i Dr bort till Magic Sands och tillbaka. Eller lätt och lätt, trots att klockan var 9 på morgonen ligger pulsen rätt högt i värmen. Försökte hålla igen och bara få in flytet och känslan i löpningen. Skönt att vara färdigtränad 9.30 på morgonen.

Har man ingen bil får man åka moppe! Sagt och gjort – ner till Scooter Brothers och plockade ut en vespa. Fick skriva på kontraktet på 10 olika ställen bara för att kunna hyra moppen, typiskt Amerika. Friskrivningar från allt.

På Hawaii är det olagligt att köra utan solglasögon, men hjälm behöver man inte ha. Sweet tänkte jag först! Sedan kom jag på att alla kör sin Toyota Tundra V8 pick-up truck som om det vore ett slagskepp. Jag bad om en hjälm och fick en Bell cykelhjälm. Varken snyggt eller säkert. What to do.

Det var otroligt skönt att få komma ut på vägarna och känna fartvinden utan att behöva kriga för den. Åkte söderut mot Captain Cook (lavafälten ser jag nog av från cykeln) och hittade 1) Hawaii-skjorta för $3 på Treasure Island 2) En lika god Acai Bowl som på Basik på Up-Country Bakery & Café 3) Painted Church. 1 och 2 var kanon. Painted Church överreklamerad.

Skönt att lämna Kona ett tag – det börjar bubbla av övertända triathleter så det räcker och blir över. Ser fram emot att välkomna Fredrik som anländer i morgon (lördag) och Pär som kommer på söndag. Snart är SPIF-teamet fulltaligt och vi flyttar in i EST:s condo.

Fick en Twitter-fråga: antalet träningstimmar fram till dags dato; för min del rör det sig om knappt 700 timmar sedan 31 oktober förra året. Antalet träningstimmar har dock mindre betydelse, jag tror att återhämtning och kvalitet är betydligt viktigare. Sedan är det alltid en utmaning att få till såväl kvantitet, kvalitet som återhämtning.

Dagens betraktelse: skulle slänga soporna i morse och frågade en kille om jag kan källsortera metall, plast, papper, glas och övrigt? Fick svaret: ”No, no, it’s ok! Just throw everything in the dumpster.” Kändes fruktansvärt. Jag kan inte begripa varför de inte källsorterar. En uppmaning till Obama eller Romney. Ta hand om ert avfall. Och gör hjälm obligatoriskt även på moppe.

Mahalo,

Olle

Macca har skådats!

Aloha!

Fick en fråga på Twitter om hur vi toppar formen och hur vi tänker kring vätska och mat. Bra fråga och svaren är förstås lika många som antalet tävlande. Personligen menar jag att de sista två veckornas träning inför en IM inte kommer att förbättra min fitness. Risken är snarare större att jag tränar för mycket. Däremot är klimatet och tidsomställningen faktorer som kräver anpassning och tillvänjning. Av den anledningen valde jag att åka till Kona två veckor före tävlingen. Det är skönt att få köra några ordentliga sim, cykel och löppass och känna hur kroppen reagerar. Att få vara på Big Island är en ynnest och det är fantastiskt avkopplande och kul att också uppleva mycket av det som ön har att erbjuda; snorkling med fantastiska fiskar, kaffeplantager, vackra stränder, vattenfall, Mauna Kea, god mat osv. Därför blir det dagar utan träning, men med andra upplevelser.

Vad gäller mat och dryck på tävlingen är det ett kapitel i sig. Det finns de som kör 25 gels och en muffin (Andy Potts), en bar och gels (Chrissie Wellington),  måltidsersättning och gels (Macca). Vad som är rätt och vad som är fel är givetvis helt individuellt. Jag kommer att köra på Enervit bars och gels. Tränar på Ironman Perform eftersom det kommer att serveras på tävlingen. Vad som gör att Kona skiljer sig från t.ex. Kalmar är förstås värmen och fuktigheten. Redan efter ett 45 minuters löppass mitt på dagen här i Kona är jag helt urlakad på salter och vätska. Därför kommer en nyckel till ett bra race för min del att vara att få i mig rätt mängd vätska och salter (jag kör med Salt Sticks) – och i en takt som gör att kroppen kan ta upp det. Vätskebrist har större negativ inverkan på min prestation än energibrist. Det är en utmaning att balansera detta här på Hawaii.

Har ni fler funderingar och frågor, får ni gärna Twittra dem så ska vi försöka besvara dem. (#SPIFKona)

Dagens betraktelse: här i Kona använder man inte kratta eller borstar för att samla ihop löv och skräp på gatorna. I stället använder man en sån där Husqvarna-blås som blåser bort löven från gatan. Massor av killar går runt och blåser runt löv dagarna i ända. Det är väl som att sopa problemen under mattan. Nåja, de har ju i alla fall arbete.

Foton! Idag tog bl.a. Macca ett litet dopp vid Dig Me Beach.

Mahalo,

Olle