ITU – Chicago

eller 

hur Gundes klubb för de som aldrig brutit en tävling återigen blev ännu mer exklusiv

Har varit i Charlotte North Carolina på konferens under en vecka, eftersom jag ändå hade byte i Chicago lyckades jag arrangera resan så att den passade med ITU finalen. Jag anländer till Chicago på fredagen och det är varmt och fuktigt. Jag lyckas gå av tåget ett par stationer för tidigt och är ordentligt svettig när jag kommer fram till hotellet. Som svensk så tror man ju att det är höst och visst ligger Chicago i norra USA? Det borde väl inte vara sommarhetta nu? Nåja, det är ju skönt med lite värme inför morgondagens tävling som startar redan 06:30. Jag checkar in på hotellet och börjar leta efter kvittot som visar att jag har en hyrcykel att hämta, men det har jag förstås supit bort någonstans i North Carolina. Tur att hotellet har bra Wifi så jag kan hitta cykeluthyrningens hemsida. Ser att de stängt ner sin affär i centrala Chicago där jag trodde att jag skulle hämta cykeln. Men de har en affär i norra delarna av staden, men hur tar jag mig dit? Ringer cykeluthyrningen och får en vägbeskrivning. Tur att jag tog det tidiga flyget hit. Skyndar iväg för att hitta en tågstation. Tackar gud för Google maps.

Hyra cykel gick fint, det trickiga var att ta sig hem genom Chicagos centrala gator i rusningstrafik.  Ser några cykelbud som tar sig fram elegant och hänger på dem.  Lovar mig själv att efter detta skall jag sänka resans riskprofil.

IMG_20150918_143101

Cykel hyrd och installerad på hotellet.

Nästa steg är att hämta sitt bib-nummer och sin goodybag. Vandrar iväg mot parken där ITU huserar, inser snabbt att Chicago är av en annan skala än Stockholm. Det som jag tog för en park av Kungsträdgårdens storlek visar sig vara flera kilometer lång. Ser inte ett ända ITU-tält men väl massor av triathleter, speciellt Mexico verkar ha en stor och högljudd trupp på plats. Nu har dock vädret ändrats dramatiskt. Det är fortfarande varmt och fuktigt men mörka moln tornar upp sig på himlen och man kan inte längre se toppen på skyskraporna. Jag hinner precis plocka ut min goodybag innan de stänger ner hela parken och skickar ut alla människor. Åska och regn på väg in. Tydligen livsfarligt att befinna sig i en park under dessa omständigheter.

IMG_20150918_164238

Före åskan. Letar efter tävlingsområdet.

Tävlingsdagen går jag upp klockan fyra och äter lite 7-eleven inköpt frukost för att senare bege mig ner mot tävlingsområdet. Åskovädret har upphört men det har blivit betydligt kyligare. Mer som svensk höst. Det har blåst rejält under natten också vilket resulterar i att simningen kortas av till hälften. Några bojar har tydligen flutit ut till havs och säkerheten kan inte garanteras. Starten går och det är lite vågigt när vi drar igång, inte alls som Kalmar i år, men en och annan klunk av Lake Michigan lyckas jag svälja ner då vågorna kommer lite oberäkneligt. Då simning är min svaga gren gläds jag dock av kort simning och väldigt lång löpning (minst 500m) till växlingsområdet. Det här passar mig. Upp på cykeln och iväg på avstängda breda gator. Dock inte som i Stockholm där men får köra över Västerbron och njuta (om man hinner) av utsikten. En stor del av cyklingen går genom tunnlar och vägar med andra vägar ovanför. Min GPS signalerar upprepat att den tappat täckning. Efter första milen piper min GPS och säger att jag cyklat i 22 minuter. Konstigt, jag som trodde att jag höll i alla fall än 37-38 km/h på de platta gatorna. När jag kör förbi varvningen som borde vara efter 2 mil så säger GPSn knappt  15 kilometer.  Förstår att jag inte kan lita på Garmin i den här terrängen.  På andra varvet känner jag att jag mig stark och kan öka på farten på cyklingen, passerar folk hela tiden och har endast blivit omkörd av en enda amerikan. Känns bra. Växlar in till löpning med en cykeltid på ganska exakt timmen.

Ut på löpning. Benen känns lite stumma men det brukar ju gå bort efter ett tag. Ligger på kilometer tider runt 4.10. Inte lika bra som i Stockholm för tre veckor sedan, pubrundor på kvällarna och konferens-donoughts till frukost är kanske inte den optimala uppladdningen för triathlon. Är ju långdistansare och känner mig ändå ganska pigg. Bara benen börjar funka lite bättre så skall det bli en snabb avslutning på tävlingen. Tyvärr så gör de inte det, efter 5 kilometer så känner jag av den gamla gubbvaden som jag haft problem med tidigare år. Hoppas att det skall gå bort men det gör det inte. Efter ca 6 km får jag stiga av.  Besviken. Trist att inte kunna avsluta, hade en bra placering på gång. Trista att åka hela vägen till Chicago för att bryta en tävling. Trist för att jag återigen får en löpskada, hur ska jag återigen kunna bli en bra löpare om jag hela tiden blir skadad. Men naturligtvis mest trist för att jag nu inte längre får vara med i Gundes klubb över folk som aldrig brutit en tävling. Skit.

Snart dags att ta flyget hem. Hann dock under gårdagskvällen titta lite på några som verkligen kan springa, inga gubbvader där.

274

Mola och Gomez gör upp om segern

269

Brownlee et al in action.

IMG_20150919_192321

Chicago by night – dags att åka hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s