1 månad kvar till Ironman Kalmar!

Nu är det 31 dagar kvar till startskottet går för Ironman Kalmar 2014. I år blir kanske inget ordentligt startskott eftersom det ska vara vågstart, men ändå- 31 dagar kvar!

Såhär en månad innan har man förhoppningsvis fortfarande ett visst lugn i kroppen och i takt med minskad träningsmängd inför loppet öppnar det upp för lite reflektioner.

 

 

Mycket har hänt sedan förra årets debut för min egen del. Har bland annat avverkat en Ironman i Nya Zealand i början av året. Har också köpt en fin liten tempocykel, tagit hjälp av en coach och på så sätt fått in mer struktur i träningen samt dubblerat antalet cyklade mil jämfört med förra året. Nu är man helt plötsligt en av dem jag trodde att jag aldrig skulle bli när jag strosade runt i Kalmar på mässområdet förra året.
I år kommer jag dit med en snygg tempocykel, har tempohjälm, har Garminklockan på armen fast den är avstängd och förhoppningsvis ser jag sådär snabb ut som alla andra gör. Jag pratar också hellre om pulszoner än om vädret. (någon som känner igen sig i youtubeklippet?)

 

Kalmar 2013 var min första Ironman och jag var vid den här tidpunkten inte särskilt nervös för huruvida jag skulle klara loppet eller inte. Jag hade bestämt mig för att välja att inte tänka tanken på vad som händer om jag skulle behöva bryta, det skulle jag få ta där och då i så fall. Istället fokuserade jag på hur min målgest skulle se ut och att jag skulle njuta under själva loppet. Man kan säga att jag var lite naiv och lyckligt ovetande.

Mottot var i alla fall att le så mycket jag kunde för att försöka njuta mer och ignorera eventuell trötthet. Det är bara första gången en gång, och då ska man försöka ha kul under genomförandet. En Ironman är liksom lite för lång och kämpig för att man bara ska vilja få en medalj och säga att man har gjort det. Så alla ni som ska göra debut i Kalmar så säger jag som fröken Lantto- NJUT! 🙂

 

           
målgång Kalmar 2013                                        målgång Nya Zealand 2014

 

Inför min andra Ironman i Nya Zealand hade jag tränat betydligt mer fokuserat och målet var nu mer än att bara genomföra. Nu hade jag både en måltid och framskjuten placering som mål. Den här gången gick det lite fel i starten och i första växlingen minns jag stressen över att ligga efter i raceplan (till skillnad från debuten i Kalmar där jag hade lyckorus av att ha simningen avklarad). Den dåliga starten satt kvar och det var svårt att ha roligt längs med banan. Även om jag nådde min måltid så hade jag fokuserat mer på att det skulle vara över än att njuta ute på banan. Målgångsbilden beskriver känslorna ganska tydligt…

 

Med tanke på hur snabb jag kommer se ut i Kalmar, hur mycket snabbare kommer jag vara?

I takt med inköp av bättre prylar, mer träningstid och mer erfarenhet ökar självklart också förhoppningarna på bättre tider. Vore ju kul och kunna få till en snabb tid och inte bara se snabb och snygg ut. Just nu känns det som att formen är på god väg uppåt trots en mindre överansträngning som gjort att jag ofrivilligt tagit uppehåll från löpningen några veckor. Svaret om man blivit bättre lär ju få dröja till kvällen den 16/8. Viktigast är dock att ta till vara på lärdomen från Nya Zealand och ha kul ute på banan och inte enbart på målrakan.

 

Ladda nu klokt sista månaden så ses vi i Kalmar!

//Anna