Race Report – Ironman Florida 70.3

Ironman Florida 70.3

Efter dryga två kilometer in på löpning så kom krampen i baksidan av höger lår. Jag stannade och stretchade, startade, men krampen kom tillbaks och jag fick återigen stanna och stretcha, lite ordentligare denna gång. Watch out! hörde jag en kvinnoröst skrika, det var Lauren Goss som slutade som nummer tre i kvinnornas pro-klass och jag spärrade tydligen hennes väg. Hon hade bra fart och sprang om folk hela tiden, men jag är ju inte så dålig på att springa jag heller, så att efter att min baksida slutat krampa kunde jag ta igen hennes försprång och tog rygg på henne. Bra med lite farthållning, tänkte jag.

Löpbanan var ganska tung, ett par rejäla backar som tvingade upp pulsen ordentligt, men Lauren och jag kämpade oss med god fart upp genom fältet. Lauren fick hela tider fram till tvåan av hennes supportergäng. Själv spanade jag efter folk med nummer 45-49 skrivet på vaden. Alla deltagare hade märkts med sin ålder på vaden och armen före start. Jag låg 8 efter cyklingen och hade jag räknat rätt så var det efter knappt 14 km bara en 45-åring kvar framför mig, och där precis efter kurvan in mot växlingen tror jag att jag skymtade en löpare med 45 på vaden. Jodå det var rätt såg jag när jag kom närmare och jag passerade honom strax innan tredje och sista 7 km:s varvet. Nu var det kamp för segern.

Men dagen hade ju börjat mycket tidigare än så, mer precist 4.20 då alarmklockan ringde. Jag väckte familjen, satte på mig mitt pulsband, min tri suit och intog min delikata frukost som för dagen bestod av två bananer och en grekisk yoghurt med ”fruit on the bottom”. Kanske inte den optimala frukosten inför ett 4.30 långt kraftprov, men det bästa jag kunde komma över då jag vid halvtiotiden dagen innan kommit på att hotellets frukostmatsal kanske inte öppnar klockan fyra bara för min skull. (Man blir bortskämd på Best Western i Kalmar.) Mitt fokus de senaste dagarna hade varit mindre på triathlon och mer på berg och dalbanor. Nåja, dags att byta fokus. Ut i den mörka men ljumma Floridanatten för en halvtimmes biltransport från nöjesparkernas Orlando till Heines City som är platsen för Ironman Florida 70.3.

261

Uppladdning för Ironman Florida

Vattenflaskor på cykeln, gels i bakfickan, kletade fast en powerbar på ramen, löparskor med strumpor, cykelskor, hjälm. OK. Redo för simning. Temperaturen precis under gränsen för våtdräkt, bra för mig som är halvdan simmare. Fyra minuter innan simstarten fick man äntra vattnet. En kort två minuters uppvärmning och sedan försöka hitta en bra position i startfältet. Vågstart är otroligt skönt, inte tillnärmelsevis samma panikartade trängsel som vid en masstart, knappt 300 i startfältet varav mer än hälften inte vill bli översimmade och tar det lite lugnt i starten. Men om det inte var trångt i starten så blev det värre efter cirka en tredjedel av loppet då vi som simmade relativ snabbt började komma ikapp vågen framför oss med långsamma simmare. Plötsligt var det som att simma i en slalombana. Överallt låg det simmare som måste passeras på ena eller andra hållet. De fötter som jag bekvämt legat bakom första delen av simningen blev plötsligt väldigt svåra att följa eftersom ägaren ständigt tvingades väja höger eller vänster. Jag gick över till någon form av modifierad tvåtaktsandning där jag tittade framåt varannan gång. Banan var lagd i form av ett M vilket gjorde den lättnavigerad men samtidigt gjorde det omöjligt att hitta en sida som hade mindre folk att simma om. Positivt var i alla fall att mitt självförtroende fick sig en rejäl boost, aldrig förr har jag simmat om så många. Jag måste nog ändå vara en ganska stark simmare. Upp ur vattnet efter 32 minuter, inte min bästa simtid men av någon anledning var simtiderna generellt ganska långa på denna bana. Kanske slalomsimningen drar ner farten mer än man kan tro.

Växling till cykel. Härligt att få sitta på sin Cervelo i varmt väder, fin asfalt, svag vind och ett lätt kuperat landskap. Bara att trycka på. Första milen på 16.07, andra milen 15.30. Det här går fint, ännu ingen som kört om mig, men jag passerar desto fler. På mil nummer tre kommer en 48-åring om mig, hänger på 10 meter efter, och vi fortsätter passera folk. Mil nummer tre 14.58, bra fart. När det går lite uppför kör han lite långsammare och jag tar täten. Vi växeldrar och passerar folk hela tiden, efter någon mil till blir det lite tunnare med omkörningar, och min agegroup kompis verkar ha tappat intresset för att ligga föra mig. Jag känner mig fortfarande stark, borrar ner huvudet och kör på de sista milen intill växling. 2.23 på cyklingen, helt OK. Dags för löpning.

251

Och hur gick det då i slutstriden. Jo, jag blev trött. Tappade tempot och tre placeringar och slutade som fyra. Kanske var farthållningen de första två varven lite väl bra. Som helhet är jag ändå mycket nöjd. Lite mer löpträning och lite bättre frukost till nästa tävling så kommer jag vara med och fightas om segern ända in på upploppet.

/Fredrik

Annonser