Ironman New Zealand 2014 – följ SPIF live

Med mindre än ett dygn kvar till start har gänget gått in i den berömda Ironmanbubblan. Alla cyklar och växlingspåsar är incheckade. Endast mental och fysisk vila återstår inför morgondagens äventyr. Vi ska simma 3,9 kilometer i Tauposjön, cykla 180 km i den Nya Zealändska outbacken innan dagen avrundas med en skön 42 km lång eftermiddagsmarathon längs Lake Terrace. Några av oss vill njuta lite extra av tävlingen och kommer uppleva både solens upp och nergång över Tauposjön. Som bilden visar är fancluben här nere superstark, men vi behöver all stöd vi kan få hemifrån Sverige. Spektaklet drar igång kl 19.00 svensk tid på fredag kväll. 1978843_10151969168528869_2114478839_n
SPIFs fanclub kommer heja fram oss längs banan.

Våra resultatsidor live:

swim Rickard finslipar simtekniken. 

Annonser

Första Ironman i mitt liv

För mig och Frida är det premiär inom Ironman tävlingsdistansen och i det övrigt välmeriterade gänget här i Taupo ger det många oroliga fjärilar i magen nu så här när registreringen är gjord och det vackra armbandet sitter på handleden. Mycket nytt har vi fått testa på: invägning, rengöring av våtdräkt i en tunna samt shopping i Ironmanbutiken, vad ska jag göra med min nyinköpta Ironman t-shirt om jag inte kommer i mål dyker ju genast upp i mitt huvud men de andra säger snabbt att det är klart att vi går i mål. Skönt att ha så underbara klubbkompisar som alltid finns där med mektips eller goda råd.
checkin2 checkin
Gänget har shoppat prylar, gels  mm i olika mängder, några tidigt på veckan och några lite senare men det dignar av nya prylar på de flesta av cyklarna…. Lite har vi nog hetsat varandra och det jämförs prylar hela tiden. Svårt att inte höra hur diskussionerna går, antingen blir nog några lugnare medan andra blir mer nervösa.
Det dricks rödbetsjuice och carboloader för fulla muggar och toan är ständigt upptagen efter allt drickande med olika färger på det som kommer in och ut 😉
Britta skålar i rödbetsjuice
Mitt huvud (och min mage) har nu börjat förstå att det är på verklighet och inte bara en dröm och tankarna forsar runt i mitt huvud. Kommer jag att klara av simningen, eller kommer jag att drunkna redan i starten… Hur kommer cyklingen att gå, kommer det att vara trångt på banan, troligtvis inte för jag kommer att var sen upp från simningen. Kommer jag att klara av att springa efter den tuffa cyklingen… Många orosmoment som jag hoppas bara kommer att gå som på en räls under tävlingsdagen.
Stämningen bland gänget är glad och uppsluppen och man peppar verkligen varandra samtidigt som man retas lite lätt. Några har fått nya smeknamn, andra inte, men det ligger alltid nära till ett skratt.
Coach Robert har redan räknat ut våra tider så det är egentligen bara att hålla sig till dem borde det  gå vägen:-). Men i mitt huvud vägrar det att kännas så lätt, mycket kan hända så att det går fel, hoppas verkligen att vi har tio SPIFare som springer över mållinjen på lördag.
bike
Anna + Shiv
Gänget har vant sig vid att äta toast med jordnötssmör, banana pancakes till frukost,  Andreas har dessutom blivit ”hooked” på banana chocolate chip pancakes, hur ska det gå för oss när vi kommer hem till verkligheten med havregrynsgröt med äppelmos till frukost..?
Inlägget är skrivet av: Sandra Ådén

Great balls of fire

Tävlingsdagen gör sig allt mer påmind här i Kiwifolkets land. Gänget gnuggade kollektivt sömnen ur ögonen i svinottan för att under autentiska förhållanden provsimma delar av simbanan. Simbanan kan inte bli enklare. Ungefär som en 1900 meter lång pool, man simmar bort, gör en snabb voltvändning och simmar tillbaka. I det kristallklara vattnet är känslan svävande över Tauposjöns botten.

sunset4

Det finns två typer av triathleter, de som är riktiga prylnördar och de som inte erkänner det. Klockan 9.00 öppnade den officiella Ironmanmässan. Delar av gänget hade rutinerat redan dagen innan rekat och noga spanat in de avspärrade mässtälten för att komma väl förberedda till mässans öppnande. Snabbt som ögat bunkrade vi upp med Kelloggs Cornflakes, en helt ny garderob träningskläder, cykeldelar som räcker till att bygga två cyklar och mer därtill samt en årsförbrukning av energikakor.

swimsuit5

Coach ”Lagerback” med sina adepter

Dagens återkommande samtalsämne har i övrigt varit hur Robban ska positionera kronjuvelerna för att mildra ett begynnande ”great balls of fire”-fenomen. Efter ett snabbt kollektivt sammanträde hittade vi en lösning på gåtan: Robban gör en simultan höjning av både sadel och styre, samtidigt som hela sittpositionen flyttas några centimeter akter ut. Huvudregeln att inte ändra något innan tävling har vi tillfälligt satt ur spel.

swimsuit3

Imorgon är det registrering. Vi kommer få våra halvdussin plastpåsar, tidtagningschip och en massa balla klistermärken med nummer på. Äntligen kommer också den största frågan av dem alla få sitt svar – Vilken färg har årets simmössa? Jag sätter två energikakor och en gaspatron på gul.

Guld i mun

image

Andra morgonen med kanonväder och vi kan inget annat göra än att tacka och ta emot. Lite kyligt i luften innan solen hinner tina upp landskapet gör att marken känns kall om man går barfota, men det är ett behagligt problem får man säga.

image

Dagen i helhet har varit lugn med mycket umgänge och än så länge trivs vi bra i varandras sällskap, vi får se hur det blir med den saken när vi trycker in oss i två husbilar. Lunchen avnjöts med bra utsikt och maten har än så länge varit riktigt bra. Vi har tillgång till kök där vi bor men där kokas det bara ägg och förvaras rödbetsjuice till förbannelse.

image

Det fixas och trixas med cyklarna, det övas på punkteringar, det görs tidsberäkningar med en nogranhet ner på sekundnivå. Nedan ser vi hur Sandra visar hur enkelt det är att hålla ”focus” under övervakning av resten av gruppen. Vi har några utemöbler på en yta utanför våra rum som snabbt har blivit gruppens avkopplingsyta för div. diskussioner om både det ena och det andra. Det har klagats på att nivån ibland blir för låg, men oftast är det den som klagar som har den lägsta nivån själv (utan att hänga ut någon…). En sak är dock säker och det är att det skrattas högt och ofta i det här sällskapet, även om det kan uppstå viss irritation när man övar på punka under övervakning med åsikter från allt för många självutnämnda experter.

image

image

Viktigaste rapporten idag kom ifrån tävlingsledningen som lät meddela att ny asfalt höll på att läggas vid den kilometerlånga grussträcka vi upptäckte på gårdagens cykling. En skön rapport som lugnar många, för punkteringar, oroliga magar.

Avslutar med att säga att alla ser fram mot lördagens tävling och att vi har lovat varandra stort stöd ut med banan.

Första morgonen

God morgon Sverige översätts enkelt till god kväll New Zeeland då det exakt skiljer 12 timmar mellan oss. Så när ni gick och lade er igår kväll vaknade vi upp till en fantastisk morgon med en sol som sken över en spegelblank sjö vid namn Taupo 50 meter från våra hotellrum. En stor kontrast mot de vindar och vågor vi såg kvällen innan. Vi har nästan lärt oss vänstertrafikens ädla konst, men ändå har vi svårt att titta rätt när vi korsar vägen. Vänster, vänster, lite till vänster, ingen bil, vi tar första steget, men av reflex får ändå någon för sig att kika höger och skriker samtidigt bil så alla fryser till.

image

Vattnet verkar i dagsläget bjuda på ca 19-20 grader, men det bästa är ändå det kristallklara man möts av när man på håll inser att det är otroligt klart och att man enligt Ken kan se golfbollarna från hole in one-tävlingen på botten utan problem.

image

Frukosten var idag extremt amerikansk där det i omgångar blev bättre och bätte. Det startade med vitt rostbröd, jordnötssmör, sylt och jos med mycket socker. Till slut kom det också ut både gröt och bananpannkakor och vi kunde sakta andas ut.

image

Innan lunch mekades det med cyklarna och efter lunch blev det äntligen premiär på två hjul. Den premiären sumeras enkelt ihop med att det är ett otroligt landskap, en del sega backar och en otrolig skakig asfalt. Men med ett kanonväder inklusive en sol som brände kunde man inget annat göra än att ta ansvar för gruppen och fixa en punkteting som kom efter 8 km. Alla slöt upp och höll sällskap, vilket uppskattas, speciellt när man en minut innan varit lite för stöddig.

image

Eftermiddagens projekt innehöll en process bestående av ”doppa våtdräkten i den gula soptunnan med kemikalier i”. Sagt och gjort var det bara att trycka i X2:an som numera luktar citron… istället för gummiångest. Allt detta för att inte riskera några svenska överraskningar för vattnet.

image

Middagen blev en picknick, inbjudna var samtliga boende med EST, maten införskaffades av respektive person och åts upp innan kvällens höjdpunkt, ett dopp i det varma vattnet vid vattendraget vi hade tagit oss till. Vi bedömde det till 40 grader och tyckte det var lite för varmt, för vi är svenskar och kan aldrig vara nöjda… Oavsett nöjda eller ej gällande vattnet var det en trevlig picknick och en trevlig badstund.

image

Nu är det kväll, samtliga sover och mina ögon är på sparläge för att klara sista biten. Så vi avrundar med att säga att dagen har varit ”smutt” men att vi nu lägger det bakom oss och blickar framåt.

Äntligen framme

Till slut hälsade vår representant från EST oss välkomna till Taupo. Mörkret medförde att vi tyärr inte har kunnat njuta något av det visuella än så länge, men vi har däremot hunnit med en middag på ett trevligt litet hak. Känslan är att det är ett fantastiskt trevligt folk här, det kan också vara den härliga dialekten som bidrar till den känslan. Anna hann under middagen med att förnärma Ken Glah (grundaren av EST) genom att säga att hon inte var född då Ken gjorde sin första tävling på Kona Hawaii, som tur är så förstår Ken att ingen av oss är särskilt skärpt när det gäller hjärnaktivitet i detta läge.

Sängläge och en känsla som är obeskrivlig i kroppen gör att det troligtvis blir svårt att komma till ro efter två dygns resande, men troligtvis somnar jag lika skönt som min sängkamrat redan gjort. Imorgon gör vi premiär i Lake Taupo och bygger cyklar.

image

image

image

Landat men ändå på väg

Resan på 3 timmar från Sydney till Auckland var en enkel match för rutinerade flygare som oss. Att det även gick smärtfritt genom tullen får vi se som en bonus. Just nu sitter vi sedan 90 minuter i bilen på väg mot Taupo och ber för våra liv medan vår Kiwi (aka rallykalle) rattar minibuss och släp i över 100 blås över de fantastiska landskapen. Vi har två timmar kvar, men är nu mitt i ett depåstopp…

image