Av Fredrik Selmered
Foto: ÖtillÖ / Nadja Odenhage och Jakob Edholm
Helikoptern hoovrade framför oss, och solen var på väg upp i horisonten, och de vackra klipporna och ljuset som blinkade i fjärran låg alldeles framför oss. Starten hade gått för en av de tuffaste endagars tävlingarna i världen.
Jag och Annika hade planerat och tänkt på det här loppet i nästan ett helt år, på hur vi skulle göra om en del saker som skulle förbättra våra 12h 13min och 4e platsen från förra året. Att nå prispallen och gå under 12 h ville vi gärna, men mycket mer än det trodde vi inte så mycket på. Förra året var ju Annikas första år och mitt andra år som ”swimrunnare” så i år var det lite finputsning av material och planering av loppet som gällde. Tyvärr hann vi inte träna så mycket i vår och sommar ihop men vi hann köra Utö swimrun i Maj. Sen att tävla mot så himla bra lag som till och med är sponsrade och vi som inte hade lyckats få ihop en enda sponsor.
Vi hämtades i båt som vanligt dagen innan och hann träffa och lära känna många fantastiskt trevliga svenska och utländska lag igen. Alla verkade så starka och välförberedda så man blev rätt nervös. Det är väl det som gör den här tävlingen så speciell att tävla i en unik miljö och hinna lära känna så många trevliga lag.
Natten innan loppet sov jag inte särskilt mycket. Den lilla stund jag sov så vaknade jag upp kallsvettig av en mardröm av att jag hade simmat till fel ö…
Starten gick mitt utanför Seglarhotellet (nya chefen på hotellet hade nog något med denna nya startplats och göra …) och vi och 113 andra lag joggade bort mot stranden. Solen lyste vackert i horisonten och en helikopter hoovrade ovanför oss. Vi simmade snabbt och kom upp bland de 10 första. På löpningen längs stranden var det som vanligt hemsk klipplöpning hela vägen, och flera herrlag passerade snabbt, men vi sprang på lugnt på de vassa klippblocken och hoppade snart i vattnet igen. På Runmarö kabbade vi ner dräkterna. När vi kom in till Red Bull vätskestationen kom de med videokamera och filmade tätt inpå oss, och först där förstår jag att vi leder mixklassen. En kille intervjuar mig om vad vårt mål är. Jag står mest och funderar hur mycket skit jag har i ansiktet när de filmar mig och svarar något jag nu glömt.

Vi springer på och jag drar Annika i lina. Vi försökte utnyttja varandras styrkor hela loppet så jag drog Annika i lina på längre landsträckor och hon drog mig på längre simsträckor. På Risselö springer vi vilse för snitslarna är nedrivna och där vimsar vi omkring innan Michael Lemmel kommer ropande då han sätter upp nya snitslar. Fantastiskt att tävlingschefen själv kommer och sätter upp snitslar. På hur många tävlingar händer det?

När vi är på Nämdö stressar Bibben och Lotta (dotter och mor) om oss i energistationen. När vi springer om dem igen så har Bibben en korv i handen. Jag frågar lite glatt om hon inte glömde ketchupen och senapen eller kanske bostongurkan… Men hon hör inget då de båda springer och skriker till varandra då de tydligen hade öronpropparna kvar i öronen efter simningen.
Vi fortsätter några öar och kommer till Mörtö Gård och vätskestationen som drivs av den trevliga damen Silvia som alltid står med öppna armar och bjuder på kaffe och bullar. Vill du ha mjölk till kaffet ? Nej jag tackade nej till kaffet men tog en god bulle, lite saltlakrits och nötter.

Snart är det grissimningen 1400m och vågorna är visserligen lite högre nu men inte särskilt jobbiga.
Vi tar oss över några öar till och joggar och simmar på till Getskär och tappar bort snitslarna igen, men hittar rätt och på vackra Kymmendö är det samma sak, så vi tar fram kartan och hittar rätt till snitslarna. Ornö når vi efter 7h 23min. Det är 12 km till vätskestationen och vi tar fram linan och jag drar Annika. Sen är det bara 8 km mer löpning till vattnet men nu börjar det bli lite segt i benen och varmt. Jag tror vi springer på rätt bra då vi gör sträckan på under 2h. Min hjärna går på högvarv för jag försöker beräkna sluttiden men jag får inte riktigt ihop att det lutar åt 10h 40. Säger inget åt Annika om det… Plötsligt så börjar det regna och vi får ny energi.
Fantastiska funktionärer hejar och peppar oss vid vätskestationerna. Tack, tack ni är otroliga, speciellt när det är samma personer på flera ställen. Hur hinner ni mellan ställena eller är ni trillingar??? De säger att vi leder men ingen säger hur nära oss våra konkurrenter är.
Snart är vi på de sista små öarna. Här strular jag med linan som åkt ner på knäna som jag hade lindat runt magen efter långlöpningen på Ornö så jag snubblar på klipporna och raspar upp händerna blodiga och bryter ena paddeln. Vi passerar ett lag med fenor (Jocke Axelsson och Fredrik) som verkar rätt trötta. Äntligen är vi på Utö och kroppen känns bra och det är fantastiskt när vi springer upp till målgång och kan lyfta armarna i skyn och passera mållinjen efter 10timmar och 33minuter.
Jag tror fortfarande inte att det är sant att jag och Annika vann mixedklassen. Det är helt otroligt att få vinna ett av de lopp jag älskat men även fruktat mest för några år sen. Det hade aldrig varit möjligt om vi inte utnyttjat våra styrkor som ett team. Annika var så stark och jag tror jag var rätt pigg denna dag också.

Tack alla som följde oss där hemma, på jobbet eller på mobilen eller datorn. Vi hade en fantastisk dag när nästan allt klaffade. Kul också att det var svårt och jobba för det var så spännande och följa live.
Tack framförallt till min fru som har peppat och stått ut med alla sjöluktande kläder i badrummet, och alla tidiga morgnar som hon fick ta hand om barnen då jag var ute och simmade och sprang.
Tack arrangörer och frivilliga som var överallt och hjälpte till innan, under och efter tävlingen. Tack Jesper Mars Andersson för att du tipsade om dräkterna och var och peppade oss överallt på banan. Tack kära syster Ulrika för att du ryckte ut och gav mig massage och hjälpte till med barnen när jag var så himla förkyld innan loppet. Tack för alla fina bilder som togs av Nadja Odenhage och Jakob Edholm.
Tack Annika för att du var så fantastisk grym denna dag.

Totalt blev vi 15e lag i mål bland 114 startande lag och vi vinner mixedklassen. Tid 10h33min. Det blev 37 minuter snabbare än tidigare rekordet i mixedklassen som hölls av Åsa Annerstedts och Joakim Axelsson.
Nu ska jag slappa och njuta av det här ett tag!
Fredrik