Vad jag tänker när jag kör en Ironman i Kalmar – av Bernhard H

Av Bernhard Hirschauer

Prolog:

Någon gång kommer alla människor på att man har gjort något förut. Man kommer bara inte på när. Man ser en händelse precis som en upprepning framför sig, man vet nästan exakt vad som händer nästa sekund, men ändå är det en helt unik ny upplevelse i ens liv.

Klockan är 6:05, frukosten avklarad, tävlingsdräkten på, alla pryttlar som jag ska ha innan starten nerpackade i ryggsäcken, klart för avgång för 15 minuter sedan var tänkt. En liten detalj: jag sitter med bubblor i magen. Nej, det är inga tävlingsnerver, det är något med maten från igår. Inget riktig allvarligt men ändå tillräckligt för att göra minuter till evigheter och jag börjar svettas. Skulle jag komma för sent till växlingsområde för att förbereda cykeln och sen gå de 500m till simstarten för att komma i tid i vattnet.

Det ordnra sig. Det är bra att jag sedan några år började med att kapa ner på pryttlar före, under och efter tävling. Egentligen behöver man en tävlingsdräkt, badmössa, nummerlapp med band, cykel- och löparskor, en cykel, en hjälm. Riktig bra att ha vid en Ironman; våtdräkt, simglasögon och neoprenluva, vaseline, cykelflaskor, reservslang, pump, sockor, keps, solglasögon.
Jag lägger till pulsmätare med pulsband, cykeldator, armcoolers, stegsensor. Mer är det inte. Att sedan andra tycker det är för mycket, att det är onödigt med pulsklocka eller liknande spelar ingen roll för mig. Andra har alltid så mycket annat för sig.

Dock kvarstår en fråga: Varför känns det efter varje tävling som en mindre flytt när man ska hem?

Äntligen kommer jag ur rummet, en sista puss, bestämda steg genom stan. Jag kan kvarteren, det är inte mer än 5 min. Jag kunde springa. Men jag vill spara varenda kalori nu, helst skulle man åka taxi. När jag någon gång blir stor ska jag göra det. Jag ser en stor limousin väntandes framför hotellet med butler som kör mig till växlingsområde. Bilden är så grotesk att jag måste skratta inombords. Alla har sina knep för att bli av med tävlingsnerver. Jag är lugn, för lugn. Jag som kan hålla på i 30 min för att enbart pilla med cykeln är klar på nolltid. Atkinson får nog sina idéer genom att han enbart tittar på mig när jag förbereder mig i växlingsområdet.

1308_IMKALMAR_tavling008

Påsen hänger rätt. Alltid bra att kolla när man en gång vid en tävling efter 4 km simning fick en DNF pga en ”brytare” tog med alla mina växlingsgrejer inkl. hjälm och skor. Sista check hur man ska springa från vattnet, och hela vägen fram till cykel och sen omvänt … ut till löpningen. Jag ”tror” att jag kan det nu. Jag är inte ens sist att lämna växlingsområdet och våtdräkten är redan på halvvägs. Wow, det här blir kanon.

Kalmar Ironmans egen präst gillar jag starkt – han har precis den tonen jag gillar. Hitta rätt stämning utan att bli patetisk.  ”May the wind always be in your back, and may the FORCE be with you”. Man tackar, nu är det bara att köra. Jag fattar inte hur arrangörerna får till det varje år, även vid en rätt molnig himmel kommer solen fram nästan prick 7 lagom till starten.

Elitstarten berörde mig inte speciellt. Hade att göra med mina tankar, haha, nu är du här igen. Blir du aldrig klok. Nej, det blir jag inte, mes, du skulle ju helst velat ta en sovmorgon och sen överäta dig igen vid hotellfrukost. Tycker du det är ett bra alternativ till det här? – umpf.

Ojdå, strax är det dags. Varför tjafsar de alltid om att det inte finns någon plats. Minst 3 meter runtomkring mig är ju bara vatten. Check me out, det är rutin, boys! Och iväg. Navigering mot andra pelaren av bron.

Och det kommer inget stort Containerfartyg efter 200m simning som i förrgår, det är bara ett höghus, det simmar inte! Spark ett – man tackar, hoppsan, måste han simma över mig, så liten är jag inte. Bra att man klarar 5-taktsandning, ta det lugnt. Och efter 30 m är det lugnt. Kolugnt. Inga fötter, inga slag.

Det där med fötter är ändå överreklamerat för en så medioker simmare som jag. Hej, jag är ingen medioker simmare, jag tränar bara nästan ingenting på simning – är inte det samma sak? Men jag har ett personbästa på denna bana på … bla bla bla simma på nu då, annars kommer de att fiska upp dig.

Första bojen – avstånd grabbar, dagen är lång, – hej, bröstsim är för tjejsimgubbar! Ska han bli en ironman, bäst att akta sig annars får man en bredsida. Skyll dig själv, hade du tränat lite mera skulle du nu inte guppa runt här i gröten. – Men det är ju massor med vågor. Jepp, tänk vad Micke sa hur man simmar då och koncentrera dig äntligen, det här är en tävling! En Ironman! Är du på badsemester? Ok, då. Nu kör vi till de där silosarna, sen Kalmarskylten, sen till alla åskådare.

Det gick ju lätt som en plätt. 33 minuter och halvvägs, juhu. God morgon, mattesnille. 3860 minus ca 800 och resten delat med 2 … vad blir det? Ähhh, typ 1500. – Så du tycker det är någon höjdartid, du kan vara glad när du kommer hem kring 1:20. Men jag måste ju spara krafter, det känns lite smått ansträngt. Någon minut hit eller dit spelar väl ingen roll. Nej, faktiskt inte, men du tar ju inte ens i. Eller har du ens koncentrerat dig på tekniken i 5 minuter? OK, jag lovar. 100 armtag enligt Björn. Han kan simma.

1308_IMKALMAR_tavling103

Vad är det som händer. Viss kan man runda bojen lite på avstånd men typ 80 m är väl lite onödigt. Shit också, jag måste ha drivit iväg utan att jag märkte det. Det där med strömmar borde du ju veta vid detta lag. Vid 10-årsåldern drunknade du ju nästan vid något tillfälle. I know. Kan du nu äntligen simma på, tack!

Bron, hon borde se mig. Men va galet mycket folk det är. Hur orkar de att gå upp så tidigt och kolla på badare som mig. Nu är det strax klart. 1:22. Nå, vad var det jag sa, du sov ju hela simningen. Det är din sämsta simning på flera år. Den var vågig! Ta påsen, för helvete och spring. Men det är fullt här i tältet. Jag kan väl inte knuffa omkull folk. Det är kaos, 200 pers minst, i det lilla tältet. Hitta en plats, och byt om fort!

DSC_0607

Men nu ska det cyklas. Bra idé att ha Polar-minnes-sekunder medan jag tar på hjälmen. Wtf, jag sa ju du ska INTE fippla med solglasögonen, och nu detta. Du är så pinsam – om någon av dina adepter ser dig kissar de på sig av skratt. Ja, ja, mycket snack och liten verkstad, som vanligt.

Äntligen iväg. Wow, skit mycket folk. Helt otroligt. Men hallå, det blåser lite. Vad är detta. Jag har ju lovat att det ska vara lugnt idag. Skit också, det där framhjulet var nog inget bra beslut. Ja, ja Herr Besserschmitt, då ger du råd till andra och själv håller du på som en nybörjare. Men det går väl framåt, eller? Det är väl ett skapligt tempo, pulsen ok, effekt ok, vad har du att klaga på? Ok då, men gör inga dumheter som i fjol.

Hur var det nu då – 10m. Kanske han där kan behöva ett måttband i present. Äsch, bryyyyy dig inte. Tänk, hur mycket energi du slösade bort ifjol. Kör ditt race. Men, det är ändå…. Vad sa vi, – kör ditt race. Ok! Mörbylånga. ”Slow”. Äsch. Jag vet ju, först höger, sen lite neråt, sen vänster sen kommer ett farthinder. Där kan man trycka på. Kul med all folk, – kanske årets höjdpunkt i bygden.

Vatten – Sportdryck!! Det märks att de har tränat langning. Det fungerar ju perfekt. Ok, jag ska köra lite snällare förbi så att de inte får en smäll. Hmmm, lyckades inte riktigt. Kan ju inte tvärstanna, sorry! Ut igen.

Det här är konstigt, det är för många som kör förbi. Men jag håller rätt effekt. Men inte i 12:an-nivå va? Men nästan. Ju, men du bör köra i 12:an annars håller det inte. Dessutom, kolla din puls, too high. Men, de bara drar iväg. De kommer att spränga sig. Kör ditt race. Det är väldigt blåsigt. Ok, jag drar ner på tempot då. Men tiden då. Det blir inte ny Best-of-the-century,  du ser väl hur det blåser. Ok, vi kör lugnare. Smart.

Degerhamn. Nu blir det snart medvind. Men du är ju 10 min efter din plan redan här. Jag vet, har redan upptäckt det. No good, no good. Det här ser inte alls bra ut. Ju, inte så konstigt jag dubblerar ju min träningsdos idag för denna månad. Tyst med dig, det är för sent att resonera om sånt nu. Koncentrera dig och kör. Ju, och 130 km kvar, typ. Om det fortsätter så här så … då blir det helt enkelt en annan tid. Hejhej, lite kämpavilja om man få be.

Nu ska de få, ”I’m sailing, I’m sailing, home again, cross the sea”. Har du redan blivit galen? Sjunger här istället för att trycker lite mer i pedalerna, de hämtar dig snart. Men det känns bra. Kör på då istället. Tryck, tryck, men det går inte riktigt fort. Vad är det där. Vad tror du egentligen lilla hjärtat, tror du att vi benen kan konservera kraften från förra århundradet bara för du inbillar dig vi var starka då. Du smarta har ju tänkt att köra en maraton med oss senare också, så varsågod spräng oss nu så kanske du hamnar i alla fall på hjältelistan. Dina hybrisaktiga tidsfantasier är ändå körda. Fatta det äntligen. Hej, det är jag, hjärnan som bestämmer, vad är detta att två styltor kommer och tycker, det är inte någon demokrati.

Attans vilken motvind. Känns nästan att jag ligger snett. Tur att det inte kommer några bilar. Ajajaj, hon såg inte fin ut. Stackars. Hon kommer nog bryta tror jag. Koncentrera dig, annars ligger du också i diket. Konstigt, det är ingen segling i sidovind, ska det inte vara så med disc och trispoke? Vinden har nog vänt. Kolla. Orkar inte kolla. Måste dricka och äta. Annars håller inte det här.

En svag tröst med allt folk, men keep smiling, de är där ute för din skull. Du kan väl reagera lite. Tummen upp, le. Du kan väl köra Emma-like i en minut eller två. Hur orkar hon ett helt race? Så nu över bron och till varvningen. Wow, är det så många som känner igen mig. Konstigt. Ok, vi spexar lite, de ska också ha lite kul. Jag jagar ändå inte längre minuter. Ser inte Katarina. Ser hon mig? Hon måste vänta säkert 20 min extra än sagt. Hoppas hon inte blir allt för orolig.

120 km! Va? Vad håller de på med. Hittills var de exakt på typ 50 meter och nu helt plötsligt tar de 2 km extra. Ha, ha, du fick ju två extra i fjol. Menar du? Du menar de kom på sitt misstag från ifjol med för kort bana och nu behöver vi alla cykla 182 som kompensation. Hej, spelar det någon roll? I år gäller det att hålla det ihop inte att oja över missade tider och sånt.

Lite lustigt det här egentligen. Kan man köra på detta vis genom en Ironman. Har du ingen heder i kroppen. De två som cyklade förbi just är inte i min klass. Haha, de i din klass ligger alla framför, du är sist. Aldrig i livet, inte ens när jag cyklar enbent. Du har hybris, solsting och är väldigt jobbig nu. Vad tror du egentligen. Lulla runt här ute. Först kunde man hoppas att det stannar på 5:40 men som du håller på här blir det ju pinsamt. Skäms! Men det är rätt trevligt. Faktiskt. Som ett litet träningspass på Mallis eller så. Jag spar mig till maran. Du är inte klok. Du kan aldrig cykla ifatt det här som du sumpar bort med din gubbcykling.

Kolla. Det är ju bara 1 mil kvar. Bra va? Bra? Vet du att det kommer blir en tid som du i månader senare kommer blir arg över? Alla kommer att se det. Och, spelar det någon roll nu. Done is done. Jag ska nu i alla fall springa en fin marathon. Gör det då.

Tärä!!!! Här kommer dagens blåbär, och alla jublar? De måste också fått solsting. Nej, så är det. De är cirkus TriMaster med slomo-växling så att man kan kolla hur man inte gör. Hej, kompis, vakna. Du ska springa en maraton nu. Ja, ja, men man kan väl ta det lite lugnt, vad spelar någon minut extra hit eller dit för någon roll. Känns prima.

Nu kör vi. Nu smashar vi den där förargliga tiden från Stockholm. Äh, ursäkta? Du menar du ska springa nu snabbare än du gjorde i Juni i Stockholm. Morsning. De borde ringa någon sån där sjukvårdare och plocka in dig. Kolla, kolla, jag springer fint. Förvisso en kadens som bör vara högre, men kolla. Kolla tempo. Just det, tror du verkligen att du kan springa så i 42 km? Tror du det? Nej, men det är rätt roligt just nu, och jag har inte ont någonstans.

Snälla, kan du inte ta det lite lugnare, du ska ju köra tre varv inte bara ett. Kolla nu hur man gör: Vatten! Sportdryck! Cola! Vatten! Genom. Poff! Har du sett! Var det inte häftigt. Jag tog ju 3 stycken i ett svep. – Lugna ner dig kompis. Det där är Cola … inte vatten … blir inte så bra i håret. Dessutom om du dricker allt det här har du snart 2, 3 liter extra. Inte bra. Jag dricker ju inte allt. Bra då. Men sänk tempot. Det håller inte.

Men nu kommer stan. Jag måste spexa lite, det är ju så kul. Vilket tryck. Ha, de gillar min chaplin-löpning och MoFa-hjärta. Varför inte bjuda på det så länge jag orkar. Ja du. Vi få se. Jag är tveksam om det där är så smart. – Gud, va tråååååkig du är. Det här är en Ironman, det blir någon 11-lull tid, spelar det någon roll om jag har lite kul, Herr tidsfetischist. Ok, ok, jag vill bara att du hushåller lite med dina krafter.

Kalmar 2013 second loop

Här kommer Fredrik, konstigt, det är inte riktigt han, han var ju bara några 100 meter efter mig vid vändpunkten. Och kommer ifatt mig nu? Du ser hur bra jag är! Hålla undan för super-Hawaii-turbo-Fredrik så länge. Fredrik mår ju inte bra det ser du väl. Han går i vätskekontrollen, nu spyr han. Ser du hur han kämpar, han är ett helt varv före dig och du kör på comfort-mode. – Äh, du sa ju att jag ska sänka tempot. – ju, men inte så mycket. Och nu går du redan genom varje vätskekontroll. Det har vi inte sagt. – Helt ärligt, jag är lite trött. Rätt åt dig. Hybrisgubbe.

Men jag plockar ju folk hela tiden. Ju, det är sant man de skulle ju aldrig vara före dig under hela loppet. Det är ingen konst att cykla som en cykelkorgsgubbe och sen springa om några som går. Sluta nu med detta snack. Det är lite tröttsamt. Njut av stämningen lite. Kolla, här står hela familjen Lundgren, Hasse hade gärna kört, – pratar lite med dem.

Stage-dive i stan. Otroligt vad kul det är. Kan man inte lägga hela banan bara genom stan? Runt, runt typ med 7 km eller så. Efteråt kommer vi alla ut som Kalmarnarkomaner. Ju, men det är inte helt enkelt med alla kullerstenar.

Ojoj, det blir en långt sista varv. Hon behöver nog vänta ännu längre. Bättre att säga till direkt och ta lite marginal. Det blir nog målgång om 1:30. Sorry! Inte min dag idag. —- Nähä, verkligen inte. Du dumstrut kan ju inte ens räkna längre. Det är 12 km kvar och du säger 1:30? Då går du ju nästan. Hur dum kan man vara. Nu kommer du att missa henne i mål. Tänk ut något sen hur du hittar henne.

Vändpunkt. Nu blir det av. Hä? Tvivlade du på det någon gång? Nej, egentligen inte. Exakt. DNF is not for discussion. Icke förhandlingsbart så länge du har två ben och knäna böjer sig. Häng på henne där, hon har en fin fart. Upp med hakan. Ska du springa dina sista kilometer som en hösäck eller med en viss vördnad och respekt till de runt omkring. Jag kommer inte längre under 5:15-tempo. Spelar roll, kör fint nu. Så att det i alla fall ser bra ut. Öka kadensen så ser du snabbare ut. Bra ide.

Här kommer upploppet. Wow, det här är så häftigt. Vilken publik. Jag vill gå fram till mål då kan jag njuta längre. Då kanske du missar sub4. Ok då, jag springer lite fint, då. Va, är det så sent redan, spelar roll. Upp med armarna, vinka till publiken.

1308_IMKALMAR_tavling232

Mål. Du det där med armhävningar på mållinjen var ett konstigt påhitt. Gör det nu då så är du klar sen. … 18, 19, 20. Klart. Jag fixade det igen. I alla fall en sak kan jag bättre än Osain Bolt. Haha. Han klarade bara 10.

Epilog:

Rent tidsmässigt var årets Ironman Kalmar ett av mina sämre, i alla fall under 2000-talet men mentalt under vissa tider nog ett av mina roligaste. Jag tror att jag lärde mig en hel del saker som jag missade på mina 11 tidigare lopp. Om allt vill sig väl ses vi nästa år igen.

Epilog 2.0:

Läser man texten ovan kan man lätt få intrycket av att här talar en mycket självupptagen, snudd på egocentriskt och självgod person om sina olika patetiska misslyckanden. En sådan tävling och deltagande får dock sin verkliga dimension och enda innehåll av de medtävlande och publiken. Interaktion med dem är i alla fall för alla, utom dem i den absoluta toppen – kanske även för de, rentav nödvändig för att få en lyckad helhetsupplevelse. Jag kan konstatera att under Ironman Kalmar har jag pratat med så många människor som aldrig förr under en tävling.

Bl.a. fick jag möjlighet att prata med Fredrik, Janne, Björn, Thomas, Aron, Lisa, Calle Svensson, Karin, Ricardo och många fler som jag inte kommer ihåg namnet. En del kunde jag uppmuntra eller fick själv extra energi av, bara för att visa att jag se de, att jag känner för dem, att vi har samma mål.

Den starkaste upplevelsen hade jag dock med en funktionär på varv 3, en äldre dam som stod där ute vid km 33 och gav mig vatten. Jag blev så rörd att hon faktiskt hade stått där hela dagen och delade ut vatten till många hundra atleter som kom förbi. Jag tog muggen, tog hennes hand och tackade henne för hennes insats så mycket jag förmådde just då att uttrycka min tacksamhet. Det kändes magisk i detta ögonblick. Jag tror vi bägge grät en smula efteråt. Men det visade bara att vi tyckte att just sådana ögonblick gör Kalmar Ironman till något speciellt för oss.

Bernhard

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s