En resa genom svensk triathlonhistoria

Skrivet av Bernhard Hirschauer

Året är 1983. Vid ett mellanstopp på en ensam semestercykling på 2000 km till Sverige tittar jag på ett TV-reportage med en något egocentrisk idrottare som berättar om sin första triathlontävling på Hawaii.

I samma förekommer en viss Julie Moss som fullständig kollapsar bara 3 kilometer före mål och senare kryper över mållinjen som tvåa. 

Någonstans där börjar min triathlonkarriär. Det dröjer dock till 1984 innan jag kör min första tävling. Från idé till handling tog det lite längre tid på den tiden pga varken internet eller mobil fanns i var mans hand, inte ens fax var speciellt utbrett. Vill man ha en liten uppfattning hur triathlontävlingar kördes på den tiden kan man titta på denna film.

Svensk triathlonhistoria

Hjälm? Ett antal läderremmar. Clip-on pedaler? Snörda läderskor med träsula fastsurrade i en metallkorg med en läderrem. Våtdräkt i 5000 kr-klass? Vaseline och ett speciellt fett, man är väl ingen mes. Minimal vattentemperatur? 1000 m kan man alltid simma även om det är enbart 12 grader. Gel och bars? Bananer och vatten. Cykel med carbonram? Materialet används bara i rymdteknik. Osv.

BH Säter 1994 två veckor innan Kalmar

Åren gick och vana och erfarenhet att köra kortdistanstävlingar  på 1-40-10 sen medeldistans 2-80-20 blev bara större och större. Flytt till Stockholm och leta efter en triathlonklubb. Men där fanns bara en enda klubb, för poliser, och enligt min dåvarande tro enbart på elitnivå. Det tog en stund att fatta att man också klarade sig bra där även som ”semi”elit.

Man var rätt bra tränad men träningslära och sånt var lite för nördar. Pulsklocka: ”stannar du om pulsen är för hög? Höhöhö!” I form kom man mest genom att man tävlade, mycket både under träning och de få tävlingar som fanns utspridda i landet. Var det 6 eller 8 … jag minns inte riktigt. Men några riktiga hjältar fanns i Sverige som Tomas Gustavsson som hade varit över på Hawaii och gjort riktigt bra ifrån sig. Och så kom han tillbaka och snackade om att vi skulle ha en Ironman i Sverige. I Kalmar. Vi var ett gäng som hakade på och tränade för det som vi trodde man ska göra, långa pass och ofta. Det gick förvisso tävlingar tidigare på Ironmandistans i Säter men de hade sedemera etablerat sig som arrangörer av en riktig bra medeldistanstävling.

BH i Säter 1993 ...

1994 blev drömmen sann. En riktig Ironmandistans — ups … Den döptes till Järnmannen som det borde heta på svenska och den kom till Kalmar, Tomas hemstad. Visst skulle vi alla från SPIF med ambitioner på långdistans ställa upp. Minns inte exakt men SPIF var nog tillsammans med TriVäst största klubbarna då. Antal startande 65 st (totalt…) varav en kvinna. Jag blev 10:a efter en seg kamp på maran med Teddy Andersson ochvi vann även lag SM. Jag är siste man i filmen.

1995 vann vi lag SM för SPIF med enbart 1 min marginal!

BH SPIFs Kalmar tröja 1994 the original

1996 var nog mitt bästa år men tyvärr kommer det aldrig till bevis då simningen blev den enda gången på alla 20 år nerkortad till 2000 m pga kallt vatten.

Tävlingen 1997 som jag tror var första gången utan våra älskade stolar i växlingsområdet (användes i stället för växlingsställ), tävlingen var en misär under sista delen av cyklingen (kunde inte utan smärta gå ner i aeropositon) och under löpning hade jag så ont i smalbenen att det egentligen inte var någon löpning. Senare visade sig att jag både hade ljumskbråck och stressfraktur. Men det var inte anledning varför jag inte körde -98, då behövde jag skriva klart några vetenskapliga papper.

BH Spifs egen Kalmar tröja 1997

I tävlingarna 1999 och 2001 blev tiderna för mina mått så dåliga, och speciellt maran så lidande att jag lovade mig om jag inte tränar bättre så ska jag inte få ställa upp igen i en Kalmar Triathlon eller en annan långdistans för den delen.

Tävlingen i Kalmar var nästan varje år SM och antalet deltagare bara ökade och ökade. Inte så mycket för varje år men hela tiden. Och arrangemanget blev mer och mer proffsigt. Nu fanns det riktiga finisher-tröjor, organiserade pastapartyn, chip tidtagning etc etc. Allt bara växte. Kanske drömde Tomas om det i sitt hem de första åren när både energikaka och finisher t-shirt producerades natten innan tävlingen och han själv sen fixade en topplacering och tom vann tävlingen. Det kallar jag för en riktig Ironman.

2008 var jag tillbaka. Försiktigt, avhängd av de som kört loppen under hela tiden och med blygsamma prestationer. Kanske också ett resultat av, att jag ibland tror att en timme analys av ett träningspass ge lika stor effekt som en riktig timme träning. Det är så klart inte så!

Jag blev tidigt mycket intresserad av träningslära och blev nog en och annan gång hånad med mina nya påfund, som pulsklocka, höjdmätare på cykeldator, effektmätare, kadensmätare på löpning, lactatmätning under träningen, olika sportdrycker, olika dricksystem etc. etc. Jag har nog inget bildbevis men jag tror det är nu tredje året jag har en vanlig flaskhållare på styret. Är det någon i tävlingsklassen som inte har det på lördag? Jag gillar helt enkelt att testa nya saker, vilken effekt de kan ge både i träningsupplägg och materialval. Det är inte alltid så att det som ser snabbt ut är snabbast eller det som är dyrt går fortast.

Och sen kom IRONMAN till Kalmar. Först var det bara ett försiktigt förhandstips från Tomas, sen blev det sant. Det kom ett kontrakt med IRONMAN. Samma organisation som en gång i tiden tvingade fram en namnändring från Järnmannen till Kalmar Triathlon för de tycke det var varumärkesintrång. De skulle nu bestämma hur allt skulle gå till, med min Kalmar tävling? MIN! Wtf!!!! Jag var väldigt skeptisk. Väldigt. Så skeptisk att jag nästan funderade på att söka mig till andra tävlingar. Men det skulle ju vara ett svek ändå till min älskade tävling, Jag som kände varenda kurva på löpbanan, beställde varmkorv efter tävlingen hos gubben vid Kattrumpan, och mjölk! Älskade den där speciella stämningen och blickarna när man gick genom stan och allt andades triathlon, långdistans, ironman, järnmän och järnkvinnor.

Ok, vi ger det ett försök. Är det inte bra så var det sista gången. Tävlingsdagen 18 augusti 2012 kom och jag fick gåshud redan när jag kom till stan. Inte för att jag var glad att allt bara blev molto dyrare, några hotell trodde helt plötsligt att Kalmar var en metropol och satte priserna motsvarande, tack, men nej tack. Men allt, bokstavligen allt var bara större, mycket större, bättre och ännu bättre. Ok, kanske inte alla delar i cyklingen med för mycket rulleåkning men bortsett från det så gick tävlingen inte att beskriva med ord. Det var så bra så kul och något som nästan inte skulle ta slut. Helt ok att jag dessutom nästan slog min PB från 1995.

Var arrangemangen redan riktigt bra 2011 så var det bara lillebror till det som hände 2012. Och publiken. Du kommer se vad som händer när du är på plats i år och vädret som oftast var rätt bra håller i sig. Jag säger bara: gåshud hela vägen.

601603_305715852868962_717199489_n

Att långdistanstävlingar alltid är lite som en stor familjeträff tror jag andra kan förklara bättre, men jag kan bara avslutningsvis rekommendera alla som vill uppleva något absolut utöver det vanliga så ska du köra en Kalmar Triathlon, äh Kalmar IRONMAN. Kanske inte direkt, bygg upp din kropp ordentligt tills du känner du är redo. Men tålamod och en viss portion disciplin lönar sig, det ser jag inte minst hos våra adepter hos TriathlonCoachen. Ett antal kommer att stå på startlinjen på lördag och jag är nästan säker på att alla kommer att klara sina mål.

För mig blir det lite som att borsta tänderna. Man kan väl inte vara utan eller i alla fall inte för ofta. Det blir min 12:e Kalmar.
Lycka till på lördag.

/Bernhard

Annonser

2 comments on “En resa genom svensk triathlonhistoria

  1. Jonas Clausen Mork skriver:

    Fantastiskt fin återblick!

  2. Urban Gillström skriver:

    Härlig och inspirerande story!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s